Mer tjat om valet!

Ja nu är det väldigt mycket om valet och självklart var man och röstade tidigare idag. Men mina största nöjen idag var när jag och min pojkvän åkte till A6 efter det att vi röstat. Där har äntligen Panduro öppnat, min favorit detaljhandel. Därifrån kommer det mesta av mitt material till mina smycken ifrån. Tyvärr blev det inget köp av nytt matrial då jag inte har pengar till det just nu. Jag blev lite ledsen när jag gick där bland alla pärlor och inte kunde få med något hem. Men det vi tog med hem var mat ifrån Munchies, dom har typ världens godaste burgare. När vi var mätta så spelade vi Xbox fram till det att min kille behövde åka till jobbet. Det är både roligt och mysigt att sitta i soffan brevid min älskling och samarbeta i ett skjutspel. Dessutom kan man få ut sina aggretioner på sådana spel, vilket jag behövde.
 
Igår blev jag så arg när jag var på en fest hos en gammal kompis. Jag hade kommit dit med en av mina bästa vänner vi skulle förfesta och sedan gå ut på krogen. Flera av mina vänner valde att inte gå ut när det blev dags att bestämma det, men vännen som jag skulle gå ut med stack några minuter innan utan att säga till. Då började det koka inom mig. Kvällen gick och jag valde att vara kvar med mina andra vänner istället för att springa efter tidigare nämnda vän. När alkoholen slurpigt ner i flra magar och runnit ut i blodet kan mycket hända. Självklart var det mig och min gamla vän som det skulle hända något med. Vi råkade tala om våran dåliga historia och då jag redan var ledsen och arg blv det inte bra. Jag tog nästa buss hem. Efter dagens tvspelande och mys med älsklingen är det inte så farligt nu. Jag är fortfarande sur på förste nämnda vän men den andra förtjänar inte det då det bara var ett dumt fylle samtal mellan oss.
 
Nu till valet. Jag är en av dom ungdomar som får rösta för första gången. Jag har länge varit insatt i Sveriges politik och noga övervägt vilket parti jag ska rösta på. Så strax efter elva åkte jag iväg till vallokalen lade ner mina lappar för riksdagen, landstinget och kommunen i respektive kuvert och sen var det klart. Det som återstår att se nu är om ens röst betyder något, om man kan använda vår demokrati till att göra en förändring i Sverige. Jag har väl kanske redan avslöjat vad jag röstat på men säger inte mer än att jag är emot all rasism. Jag sitter här själv i soffan och håller tummarna för att Sverige ska bli fritt från politker som hyser hat mot andra människor. Oavsett vem man är och var man kommer ifrån är man fortfarande människa och bör bli behandlad som en. Att vi idag 2014 har folk i vårat land som inte förstår det gör mig rädd. Hoppas det blir bättre i natt.
 

Man tager vad man haver

Idag körde jag ett rejällt träningspass och det börjar kännas nu, usch vilken träningsverk jag kommer ha imorgon. Jag har även testa två nya recept idag, ett på bananpannkakor och ett på energibars. Pankakorna blev supper goda med en klick keso till lunch sedan smakade jag energibaren till mellanmål. Så j*vla gott och så enkelt, jag mixade bara nötter, frön och torkad frukt innan jag klämde ihop det till lagom stora bars. Mums.
 
                                                  
 
Efter att ha slappat en stund med datorspel och massor av kramar med min älskling var det dags att laga middag. Spenatsoppa, inget avanserat liksom men ändå var det så jobbigt. När jag har nytvättat hår blir det väldigt fluffigt och yvigt. Det var därför i vägen hela tiden. Jag hittade ingen hårsnodd så slängde upp en kökslåda och tog det första bästa. Vilket visade sig bli en återslutningsklämma. Minpojkvän tycker att jag var knäpp som satte den i håret, men det blev genast lättare att laga mat så jag var nöjd.
 
                                                                   
 
 
 
 

Effektiv

På dom ca åtta timmarna jag har varit vaken nu har jag hunnit med mycket. Jag är riktigt stolt över mig själv. Jag har städat nästan hela lägenheten, tränat i över en timme, storhandlat för hela nästa vecka, spelat lite spel på datorn, haft det mysigt med pojkvännen min innan han gick till jobbet för en stund sedan och nu strax står middagen på bordet, det ska bara bli klart i ugnen. Senare ikväll hade jag tänkt att ta en rejäl promenad om jag hittar någon som vill gå med mig för det är så trist att promenera ensam. Vet att vissa tycker det är skönare för då kan man gå i sitt eget tempo, men jag vill hellre använda tiden till att prata med en vän.
 
OM ingen nappar på mitt förslag har jag ändå massor att göra här hemma. Finns lite städ kvar, sen kan jag alltid tillverka lite smycken med en välfylld tekopp i handen. Kanske sticka lite och lyssna på mysig musik. Eller så kan jag rensa garderoben. Som sagt finns mycket att göra. Jag tänker i alla fall avsluta dagen med en lång varm dusch. Förhoppningsvis hinner min kille hem innan jag somnar i natt. Jag tycker inte om att han jobbar riktigt sena kvällar men just nu behöver han jobba då det är vårat levebröd. Jag har ännu inte fått jobb men under helgen blir man inte kallad till intervju ändå så jag får vänta till nästa vecka. Annars får jag söka ännu fler jobb och i andra områden.

Vänta, pausa!

Jag tog mig vatten över huvudet när jag trodde att jag skulle klara av en femårig högskoleutbildning direkt efter fyra år på gymnastiet. Jag var skoltrött långt innan jag tog studenten men ändå kom jag hit till Jönköping och började plugga. Visst ångrar jag inte det men tyvärr är det redan dags att ta en paus från skolan. Ett år klararde jag, men nu vill varken hjärna eller kropp fungera när jag ska ha föreläsningar. Det enda jag ska göra nu är att ta tag i mina rest uppgifter sen är det dag för ett sabbatsår.
 
Ett sabbatsår där jag kan ta hand om mig själv och ägna mig åt det jag tycker är kul. Jag kommer kunna ägna mig åt smyckestillverkning, åt att fota, åt läsning, åt träning och åt massor av andra saker. Jag kommer ha tid att hälsa på min familj i Stockholm. Jag kommer att ha tid för långa prommenader i höstkylan. Jag kommer ha tid för mig. Jag kommer kunna ta reda på vad jag vill med mitt liv. Jag kommer kunna ta tag i allt i min takt. Nu känns det mer som om någon snabbspolar fram mitt liv och jag hänger inte med. Tappar alla trådar och halkar efter.
 
Det knepiga med det hela är att jag kommer vara luspank, självklart kommer jag inte bara gå om kring och ta det lugnt utan jag kommer även söka deltidsjobb. Men ett jobb behöver man inte ta med sig hem som med skolan. Med ett jobb kan jag komma hem och släppa allt, komma hem och vara mig själv, utan stress och panik. Än så länge har jag inte bivit kallad till några arbetsintervjuer trots att jag sökt jobb i ett halvår nu. Men snart kommer det, tror jag i alla fall, hoppas jag. Jag får helt enkelt vänta och se.

Lite depp

Ja, inte blev jag en av dom nya medlemarna i Pedsex Park. Utan jag fick sitta där i flera onödiga timmar innan det var min tur att gå in i rummet och göra ansökan. Jag var inte nervös när jag var där utan kände mig cool lugn, men några av mina kom med och jag är jätte glad för deras skull. Det hade ju varit roligt att komma med då det hade motiverat mig att stanna på högskolan och fortsätta med mina studier. 
 
Studierna går inte alls bra, jag har både inlämningsuppgifter och omtentor hängandes efter mig. Tills på fredag måste jag skriva en text på flera sidor och om två veckor har jag en stor salstenta. Jag har tröttnat på att plugga och måste nu hitta något som är roligare och inte sliter på mig lika mycket. Har tänkt på det hela natten och jag vill göra något kreativt samtidigt som jag vill arbeta praktiskt. Skulle kunna tänka mig att plugga halvfart men då ska det vara för att utveckla min kreativitet och förfina mitt praktiska arbetssätt. Jag måste bara få vila hjärnan lite.

Vad händer idag?

En lång trist heldag har nått sin mittpunkt och nu är det äntligen dags för lite lunch. Jag börjar ångra mer och mer att jag bestämt mig för att fortsätta plugga. Men utan ett jobb har jag ingen inkomst utan mina studier. Jag skulle vilja gå hem, ta av mig mina åtsittande kläder och lägga mig ner i sängen med täcket över huvudet. Men sista timmen är viktigt då vi får reda på information angående examinationen på fredag. Efter det mär jag fri från skolan. Ja i alla fall till på fredag.
 
Efter skolan idag ska jag träffa en vän för tidig middag innan vi drar oss mot Akademien, för att söka till pedagogerna studiesociala utskott Pedsex Park. Jag har tidigare sökt men konkurrensen var för stor, nu hoppas jag på en andra chans. Jag känner ett flertal som även dom ska söka så jag tror inte mina chanser är så mycket större än förra gången. Det är en rolig grej ändå. Jag skulle nog vara lite mer pepp på att fortsätta plugga om jag fick vara med och göra studietiden roligare för andra studenter. Mitt studiesociala liv har gjort så att jag varit lyckligare och piggare under studierna.
 
Självklart är jag lite nervös över att söka men sen så är det ju så att jag har gjort det en gång. Jag vet vad som väntar mig. Känner dom som nu är med i Pedsex Park och kommer att bestämma om jag får vara med. Att jag känner dom och vet vilka det är betyder inte riktigt att vi är bästa vänner. Det är det som gör mig nervös. Jag har kanske råkat trampa lite fel folk på tårna, som en vän uttrycker det. Jag är nervös för att dom bara ska tänka på vår gemensamma historia (som inte är så bra) istället för att ge mig en ärlig chans och se vad jag kan bidra med i ett studiesocial utskott. Som tur är har jag vänner som stöttar mig.

Tankar

Vad vill du bli när du blir stor? Den frågan ställdes till en ett flertal gånger under ens barndom. Men kunde man svara ärligt någon gång? Man kanske hade drömmar om att bli rockstjärna, ballettdansör, fem stjärning kock, delfinskötare eller miljonär. Men hur många uppnådde drömmen? Sedan många år tillbaka har jag velat bli lärare av något slag, jobba med barn och ungdomar är min dröm. Trodde jag i alla fall.
 
Under mina tråkiga föreläsningar förra veckan hann jag tänka till. Jag vill inte bli lärare. Paniken spreds över hela min kropp när jag insåg vad jag kommit fram till. Om jag inte vill bli lärare vad vill jag då göra? Har jag slängt bort ett helt år på att stressa med tentor och inlämningsuppgifter? Hur besvikna kommer mina föräldrar bli, när dom får veta? Om dom får veta? Vad ska jag göra?!
 
Jag kunde snabbt komma fram till att jag inte slösat bort någon tid på att flytta ner till Jönköping och börjat plugga i alla fall. Då jag hittar sann vänskap och kärlek. Jag har också blivit mer självständig, vilket nästan alla blir när dom flyttar hemifrån men det räknas. Jag har haft roligt och levt livet. Gått på fester, dansat, druckigt och vaknat dagen efter bara för att ångra alkholintagsmägned med ett leende på läpparna, för att jag vet att nästa vecka gör jag samma misstag. Jag har suttit i flera timmar och pluggat, för att sedan flamsa runt under rasterna och skratta tills det gör ont i magen. Trots motgångar har jag varit lycklig, jag är lycklig.
 
Nästa sak jag kom fram till var att mina föräldrar inte ska behöva oroa sig för mig, därför inte få veta något. Inte förrän jag tagit reda på vad jag vill göra i alla fall. Så jag ska fortsätta i skolan, fortsätta min väg till läraryrket tills vägen tar annan riktning. Måste bara hitta rätt karta. Jag är inte speciellt bra på något eller har tålamod för att bli bra. Så den enkla utvägen att välja yrke efter förmåga går inte. Då är frågan vad jag tycker om att göra, en det vet jag inte. Jag tycker om att göra massor av grejer samtidigt som jag inte gillar något. Ibland kan jag sitta i flera timmar med en sak, för att nästa dag bara titta på samma sak för att tröttna.
 
Vad vill jag bli när jag blir stor? Den frågan måste jag ställa till mig själv nu. Den frågan måste jag svara ärligt på, innan jag kan fortsätta med mitt liv. Innan jag kan påbörja mitt liv!

RSS 2.0