När man varit stark för länge

Det small till. Det kom snabbt och oväntat så nu ligger jag här. Här i sjukhussängen. Min kropp ville inte mer och min hjärna ville ännu mindre än så. Jag föll över kanten, kanten jag fruktat i många år, kanten som varit så långt bort men ändå nära. Jag mådde bra, jag var lycklig men så kom smällen ändå.
 
Förra fredagen var jag med min syster vi såg lite film och snacka en del med te koppar i händerna. Så plötsligt mådde jag inte bra. Téet smakade äckligt, jag orkade knappt lyfta armen och tårarna rann längs kinderna. Tillslut började jag till och med hulka och snora. Jag orkade inte mer. Jag och min pojkvän hade lite problem, min syster hade lite problem, jag ser inga resultat på träning och kost, jag får inga jobb (trots sökandet) och den lilla kontakt jag hade med mina gamla skolkamrater hade försvunnit. Min pojkvän som är min hjälte släppte taget om mig för nån sekund och jag stod ensam. Helt ensam. Jag klarade inte det. 
 
Jag har stått ensam förut, jag stod ensam länge. Men nu när jag var tvungen att stå själv, kunde jag bara inte. Allt kom vällande över mig och jag blev svag. Riktigt svag. Så svag att jag behövde be om hjälp. Jag har aldrig behövt be om hjälp tidigare. Då kände jag mig ännu svagare vilket resulterade till att jag ligger här nu. Jag kom in förra veckan och har blivit väl omhändetagen. Men nu vill jag här ifrån. Jag vill hem till min älskling, nu när han håller om mig igen. Vill hem till min säng, mina saker och mina vanor. Jag mår piss men jag mår ändå bra. Så nu vill jag hem.
 
Jag mår dåligt så är det bara. Men samtidigt så mår jag så jävla bra. Jag har mina tankar som spökar men de kommer inte fram så länge allt går bra. Så länge allt går som det ska. Jag planerar och planerar, kommer något i vägen, blir det fel och tankarna kommer. Jag presterar och presterar, jag presterar bra, men så klarar jag helt plötsligt inte av någonting och tankarna kommer fram. Jag drömmer och drömmer. Om en bra framtid men något kommer i vägen eller någon förstör, då kommer tankarna fram.
 
När det gått dåligt har jag pressat tillbaka alla negativa tankar och lurat mig själv och andra. Jag har lurat hela världen genom att ta på mig en mask och hålla uppe en fasad. Det gick inte, allt sprack. Alla tankar och känslor jag haft i hela mitt liv kom fram på samma gång. När allt gick fel samtidigt. Då rasade min mur. 
 
Jag känner mig sårbar, ensam och övergiven. Nej, rättelse, jag kände mig sårbar, ensam och övergiven. Jag har fått tid att bygga upp min mur igen. Min mur som ska skydda mig från världen. Eller är det tvärtom? Skydda världen från mig? Mig och mina negativa tankar. Jag ligger här i min sjukhussäng och ska egentligen ta itu med varje tanke och känsla. Bearbeta dem och få dem att försvinna. Men istället låser jag in dem igen. Jag vet mycket väl att de då kommer att vara kvar och kommer kunna ta sig ut. Men jag orkar inte må dåligt nu. Jag har inte tid för det. Fast jag inte gör något nu har jag ändå inte tid. Jag känner att livet är för kort för att må dåligt, jag har annat att göra med mitt liv än att ta itu med 22 års känslor och tankar. Jag vill älska, jag vill leva.
 
Ja, egentligen vill jag leva. Det är bara mina spöktankar som inte fattar det. De fattar inte att livet är underbart trots alla hemska minnen som ligger i mitt förråd. De fattar inte att livet är underbart trots att det finns riktiga idioter som bara förstör för andra. De fattar inte att livet är underbart trots att man ibland kan vara helt jävla sämst.
 
Jag har förstått det, därför kan jag ligga här, jag kan skriva det här långa tråkiga blogginlägget, jag kan älska andra utan att behöva ha kärleken tillbaka. Jag behöver inte kärleken men jag vill gärna ha den. Jag vet att jag kan leva utan men jag vill det gärna inte. Det är olika saker. Jag vill ha din kärlek min älskade och jag vet att jag har den, därför kan jag leva och jag kan leva extra mycket.
 
Jag är svag men det är mänskligt.
Jag är svag men det är okej.
Jag är svag men jag lever!
Jag lever för att det är starkt att ibland vara svag!
 
 

Choklad!

Igår fick jag en trevlig liten överraskning. Min älskling fick gå tidigare från jobbet och hann hem innan jag somnade i tv-soffan. Det var så mysigt och jag blev jätte glad för då kunde vi även fira mitt nya jobb jag fick i fredags. Ja, det var meningen att vi skulle ha firat redan på kvällen där, men min pojkvän var tvungen att jobba över. Och jobba över i resturangbranshen betyder att komma hem mitt i natten. Då var inte jag särskilt pigg och glad så det blev läggdags direkt. Men som sagt vi fick fira igår istället. Jag vill vara tydlig med att vi inte firade alla hjärtans dag, utan mitt jobb. Det blev en lättgjord chokladmousse med pistagekross och sen lite hallon toppade ovan på.
 
 
  Chokladmousse
 
  2.5 dl grädde
100g mörkchoklad (pistage smak)
  1 ägggula
 
  Vispa grädde och häll i   gulan när det nästan är klart.
 Smällt chokladen och vänd ner den i  grädden.
Häll upp i valfri serveringsskål.
  Låt stå i kyl minst en timme innan  servering.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Idag har min käraste arbetat på sitt andra jobb från klockan 10 imorse och är nu på väg hem. Medan han ser till att vi kan betala räkningarna, fixar jag ett hemtrevligt hushåll. Jag har storstädat hela lägenheten och tvättat en massa tvätt. Jag har även tränat idag, vilket var tufft efter att ha varit sjuk i två veckor. Innan jag blev sjuk hade jag kommit igång med ett väldigt bra träningsprogram som hjälpt mig gå ner 2 kg och minskat 9 cm sammanlagt över kroppen. Det var ju då på bara några få veckor! Så nu hoppas jag att jag kan hålla mig frisk, fortsätta träna och komma närmare min drömkropp. 
 

Långt usch och lite reklam

Ja precis usch säger jag, usch och blä på allt! Nej kanske inte rikigt allt men det är mycket som stör mig och jger mig negativa vibbar just nu. Bland annat denna jävla fredag den 13 rädlsan. Seriöst det är bara ett datum som råkar infalla på en viss dag. Det är ganska vanligt faktiskt. Det betyder inget alls, verkligen inget. Oavsett om man trodde det förr och i olika kulturer och religioner idag borde man ändå inse att det bara är en vanlig fredag idag. Utvecklingen i vårat samhälle borde ha gått så långt fram tycker jag.
 
En annan sak som stör mig väldigt mycket är morgondagen. Alla hjärtans dag. Jaha och vad fan betyder det då? Betyder det verkligen att alla ska slänga massa pengar på dyra presenter, godis och blommor. Nej verkligen inte. Betyder det att alla singlar ska känna sig deprimerade med alla par är glada och kära. Nej. Om någon nu läser det här kommer dom säkert tro, där sitter en bitter fet singeltjej som inte kan få en partner. Nej det stämmer inte, jag är helt galet kär i min pojkvän som också råkar vara min sambo, vi har det sjukt bra och är kära i varandra varje dag. Ja precis, varje dag visar vi hur äckligt förälskade vi är i varanadra. Jag får hellre en bukett rosor om två månader än imorgon. Alla hjärtans dag har blivit en materialistisk och kommersiell liten högtid som knappt är värd att minnas.
 
Vad ska jag säga om denna jävla Fifty Shades of Grey hysterin då? Hollywood har gjort det igen! Förstört en helt perfekt bokserie. Jag vet att alla tycker olika och jag fattar verkligen inte vad filmskaparna tänker med. Jag vet inte hur mycket författaren har fått vara med och bestämma men det är fel skådispelare för nästan alla roller. Jag har själv inte sett filmen men såg story fel i trailern. Det gör att jag inte kommer att se filmen heller. Jag kan läsa böckerna om och om igen men tänker inte titta två sekunder på filmen. Eventuellt att jag kan slö titta på den om några år när den visas på tvn en långtråkig kväll. Men jag tänker inte betala eller låta någon betala åt mig för att förstöra denna underbara twistade berättelse.
 
Andra tänker kanske att det inte är nå fel på filmen men jag blir nästan förbannad att det finns så många fel som filmskaparna och speciellt rollsättarna hade kunnat undgå i denna film. Han är inte närheten av Christian Grey snygg. Hon måste varit den fulaste tjejen de hittade på gatan. Anastasia Steele ska inte vara någon skönhetsdrottning men hon är fortfarande söt/snygg. Det som är grejen är att hon inte fattar det själv. Hon ska vara normal snygg. Nu har hon bland annat fel hårfärg och hårlängd och ser inte alls ut som beskrivet. Alla får sin bild, ja , men nej det stämmer inte ändå. Att missa huvudrollerna är ett stort fail sen att missa med flera roller gör mig äcklad. Nej. Jag kommer, oavsett vad folk säger vägra se den.

Ja ja, gör som du vill säger alltid någon. Men jag älskar böcker. Trots att min dyslexi försvårar min läsning, älskar jag att krypa upp i sängen eller soffan och läsa en bok. Jag har några återkommande favoriter och tyvärr har de som filmatiserats tappat sin forna glans. Jag vet att det är fler som kan ha detta problem så jag råder er faktiskt att inte se denna film om ni älskar böckerna lika mycket som jag gör. Jag läser om alla för andra gången nu och har under mindre än en vecka kommit till sista boken igen. 
 
Sen är det något som gör att jag kokar inombords. Jag följer Biggest Loser . Ett tv program där man får följa överviktiga personer genom en viktminskingsresa. De tävlar då om att gå ner i vikt och få ett sundare liv. Dessa människor får inprincip all hjälp som finns för naturlig viktnedgång. De har tillgång till hälsosam kost och ett gym med allt i. De får också hjälp av en personlig tränare. Hur bra som helst. Men sen sitter de där på ett stort flottigt slott och inte rör sitt fetta arsle om de inte absolut måste! De äter inte mycket hälsosammare och minskar då minimalt i vikt. Seriöst?! Jag skulle byta vilken dag som helst med dem. De har sökt in i ett program där det gäller att ge allt för att få en sundare livsstil och kan dessutom vinna massa pengar på det. Men ändå gör dessa personer inte mycket. Programledaren sa denna vecka att det är de sämsta resultat genom Biggest Losers tider, när de hade deras invägning. Är man riktigt stor så krävs inte mycket för att gå ner i vikt. Jag är så avundsjuk på dessa människor som får chansen och får så mycket hjälp. Men sen tar inte alla emot det. Eller som i veckans program så motstod deltagarna inte frestelsen. Skulle jag vara med skulle jag aldrig stoppa i mig en kalori för mycket oavsett vad priset var.
 
Gör man det och inte tar emot all hjälp och chanser kommer man alltid förbli en tjockis! Jag är överviktig, inte lika mycket som deltagarna, vilket gör att jag har svårare att tappa några kilon. Men jag skulle ändå kunna gå ner mer än vad de gör om jag hade samma resurser som de får på det där slottet.  Det är det som stör mig när det gäller det programmet. Att alla deltagare inte går all in och gnäller och latar sig istället.
 
Ja, nej. Det ska inte bara vara massa ris idag utan även lite ros. Jag har nämligen fått ett jobb idag. Visst det är med provisions baserad lön, så kammar inte hem så mycket, men det är ändå något att göra. I detta arbete säljer jag hudvårdsprodukter, smink, parfymer och aloe vera i mängder. Om det är någon som vill köpa eller är mer intresserad av produkterna? Hojta till så kan jag berätta mer. Jag har äntligen en annan nyttig sysselsättning än träning! Jag har eventuellt även ett till liknade jobb på G. Men där behöver jag boka in fem homepartyn där jag ska komma som försäljare och försöka sälja sexleksaker till folk. Väldigt intressant. Dock svårt att få till rätt antal partyn så att jag kan få arbeta med detta i framtiden. Detta behöver jag hjälp med så om det är någon där ute i cybervärlden som har råkat komma in här och är intresserad av en rolig och informativ kväll med mycket fnitter från deltagande tjejkompisar kan ni bara höra av er.
 
Nu blir det lite läsning medan jag väntar på att älsklingen ska komma hem så vi kan mysa framför tvn.
 
 

RSS 2.0