I spoke to soon, time to shut the f*ck up

I söndags kände jag att nu äntligen börjar jag bli frisk. Skulle bara bli kvitt tjockhetskönslan och slemmet i svalget. Men var pigg och glad, detsamma var ettåringen och sambon med så planerade en produktiv vecka med jobbsökande, träning och vårstädande. Gjorde planer på att ta mig ut ur lägenheten mer än när jag bara ska lämna och hämta sonen på förskolan. 
 
Igår var allt bra med och blev taggad för denna vecka. Men så började det i natt. Liten vaknade flertal gånger med extrem hosta och troligen halsont. Det är svårt att veta när han inte kan berätta varför han är ledsen. Själv vakna jag innan honom i morse på grund av att jag inte kunde andas. Nästäppa, halsont och hosta fick läggas till på mitt tjocka slem. Hade även feber i morse men den verkar ha lagt sig. 
 
Hela veckan inplanerad med både roligt och jobbigt. Men får ställa in allt. Har sonen hemma då han är lika sjuk vilket gör det svårare för mig att återhämta mig. Att behöva ställa in psykologtid, fika med vänner, träning och annat ansträngande på grund av lite hosta som ger mig tårar i ögonen då den river i lungor och hals. Det gör så att jag vill ge upp allt. Känns ingen idé att försöka planera när allt bara skiter sig. Ingen idé att bli frisk när jag ändå bli sjuk direkt igen. Tappar ork och lust. Vilket ger mig ångest för jag vill vara pigg, glad och positiv i livet. Sen kommer en sorg över min ångest och min orklöshet. Vilket i son tur ger mig depression och mera ångest för att jag är en dålig mamma om jag blir så sjuk på fysiskt och psykiskt.
 
Så ännu en veckas sjukstuga med extrem trötthet och ångest verkar vänta här. Hur ska jag komma ur det här mönstet? Tycker synd om alla i min omgivning. Hoppas verkligen att jag inte behöver vara hemma en vecka till efter denna sjukdom. Blivit extrema bakslag i hjärnan och även min viktresa nu under flera veckor av den här skiten.

RSS 2.0