Ja hej sjukdomar från förskolan

Inte lätt att vara magsjuk med feber när man har en pigg och glad ettåring som springer omkring hemma. Både jag och sambon har åkt på något medan lilleman inte verkar sjuk trots de blöjor vi får byta. Men sedan har han tandsprickning vilket ofta leder till andra konsistensen när man öppnar blöjan. Så vi har inte listat ut om han är sjuk med eller inte så idag får han vara hemma från förskolan ifall att det är något dumt som spökar i hans mage. Jag har mest legat i fosterställning då jag haft extrem smärta i magen på grund av detta. Känner mig som en väldigt dålig mamma som inte aktiverat mig med lillprinsen utan låter honom leka själv och se lite på Babblarna och äta massa banan för att vara tyst och nöjd. Det tär på mig psykiskt att inte kunna vara den mamman jag vill vara och brukar vara. Idag har jag lite mera energi så hoppas på att få i mig mat så det kan höjas ännu mer. För om jag har energi vet jag att jag kan göra lillkillen glad och nöjd utan tv och mutor.
 
Vi har en madrass på golvet i sonens rum då han sällan vill sova ensam. Där har jag legat hela förmiddagen och försökt leka med honom. Men så fort han gör något med fart eller så att jag måste vara snabb vänder sig magen. Nu vilar både jag och han i varsin säng med karln är och handlar mat som går att äta när man är sjuk. Då han varit symptomfri i 36 timmar och jag bara i ca två. Hatar sjukdommar speciellt då fysiska försämrar mina psykiska.
 
Detta får vi sysselsätta oss med när jag är sjuk

Kexchoklad! #vegan

Igår hade vi en heldag inne i stan när solen lyste och himlen var blå. Det var behagligt att komma ut i kylan lite snabbt innan vi gick in i nästa affär. Syftet var att karln skulle köpa ny gitarr och jag skulle köpa pyssel och pynt till påsken. En gitarr blev det inte då jag ansåg att han skulle tänka noga då han inte hade så lång tid på sig att testa spela och känna på alla oändligt många det finns. Så tillbaka en annan dag kommande veckan. Pyssel shopping blev det men inte alls det som var tänkt, fick hitta lite andra lösningar. Är lite nervös för resultatet faktiskt. Karln köpte även presenter till mig då jag fyller om mindre än två veckor. Det var mycket jag inte fick köpa själv i alla fall. Och nya påsar i nästan varje butik. Känner mig rätt bortskämd faktiskt. 
 
Till kvällsmyset blev jag riktigt gottisugen och gick emot allt vad sockerförbud och räkna kcal heter och geggade ihop någon form av kexchoklad utan animalier. 
 
Var väldigt gott men åt för många så blev lite illamående efter flera dagar utan sötsaker.
 
Idag är det sjukstuga hos oss igen. Det går maginfluensa på litens förskola så är nog det vi fått men jag hoppas nästan mer på matförgiftning då vi åt ute igår. Samma symtom så svårt att veta i nu läget.
 

Falla fel xD

"Heldag" för lilleman på förskolan idag. Sista inskolningsdagen och det blev fem  timmar där. Precis som han ska gå tillsvidare. Fem timmar tre dagar i veckan. Ja tills jag hittar ett vardagsjobb. Jag har märkt att han gillar att vara där. Han är en ganska social liten parvel och gillar när det händer mycket så passar honom perfekt. Sen ska jag se till att underhålla honom hemma så han inte tycker bättre om förskolan än familjen. Nästa fredag tänkte jag försöka påskpyssla med honom. Vet inte vad vi hittar på under hela måndagen än. Tisdag till torsdag kommer vi hem vid klockan två så blir mellanmål och lek mest tror jag, innan vi förbereder maten. 
 
Jag söker allt nytt som kommer in på arbetsförmedlingen där det inte krävs super speciell utbildning eller körkort. Men ändå får jag inga svar. Det är tufft att försöka sig in på arbetsmarknaden igen efter nästan två års tid hemma. Det är en lucka utan studier eller något alls. Enligt arbetsgivarna då. Men jag vet att jag gjort ett hårt jobb med en helvetes graviditet och en ännu värre förlossning. Sen vara hemma med ett litet sött monster är faktiskt inte så lätt som många tror. Idag fanns inget nytt från igår så jag fokuserade på träning. Värmde upp med poweryoga för att sedan köra en halvtimmes tabataträning där jag la störst vikt på rumpa och mage då armarna var slut efter yogan. Jag var inte så kaxig när jag var klar kan jag säga. Låg på yogamattan och ville somna. Efter ca två, tre minuter kurrade magen efter mat dock. Så upp och ut i köket. Gårdagens bolognese blev det innan en varm dusch.
 
När man är precis så icke vältränad som man visste.
 
Efter duschen blev det lite plock och städ innan jag hämtade min älskade son på förskolan. Vi gick långsamt hem trots den bitande kylan för att kanske komma hem samtidigt som sambon. Men vi hann först ändå. Så då tog vi ut hunden en sväng och mötte karln tillslut utanför huset. Vi åt mellanmål tillsammans och lät liten dansa lite framför tvn innan jag ställde mig för att laga mat. Idag serverades hemmagjord falafel med broccoli och två smakrika såser, till herrarna även klyftpotatis. Var nästan för gott så även fast jag var mätt doppade jag en broccolibukett i såsen när jag plockade undan. Oups. 
 
Vegansk, hemmalagad mat när den är som bäst typ.

Trassligt, skitigt och slitet hår

Idag går lillen längre på förskolan. Vi låter honom testa att sova middag där. För att se om vi kan ha andra tider. Här hemma sysselsätter jag mig med allt för att slippa oroa mig för hur det går. Tog en promenad hem och sen plockade jag lite hemma. Innan lunch förberedda jag kroppen genom att köra ett hårt poweryoga pass i 30 min. Så jag var riktigt hungrig. Tur det när det fanns så mycket rester kvar från igår. 
 
Älskar yoga som stärker och får kroppen avslappnad.
 
Men nu sitter jag med magen full och skakar med bena för att jag är nervös. Fick ett mms från förskolan att liten hade ätit soppan med händerna. Vilket betyder att dom ska sova strax. Hemma måste vi kämpa när han ska sova. Sjunga, krama och borsta håret i 20-40 minuter ibland upp till två timmar. Hur ska det gå för dom stackars förskollärarna nu...? 
 
Ska väl städa mera för att hålla tankarna borta men det är så svårt.

Världens sämsta mamma eller?

Idag var första dagen för sonen på förskolan. Vi ställde honom i kö för plats så att han kunde börja efter sommaren då jag förhoppningsvis ska plugga, om jag kan komma på vad eller i alla fall jobba. Jobb har jag sökt ett tag och förvisso fått. Men det jobbet jag har nu är inte en 100 % säker inkomstkälla då jag arbetar för provision och bara då och då. Sökt massor av arbeten men får inga. Då tänkte jag fokusera på studier för att få en utbildning och eventuellt större chans till jobb. Men som skrivet, vi ställde honom i kö för sensommaren/hösten men fick en plats redan nu. Då tänkte vi kör till, varför inte. Han tar inte skada av att få leka med andra barn redan nu. 
 
Då får jag höra "Men du har väl mammadagar kvar varför lämna honom på förskola", "Du har ju inget jobb att gå till då ska man vara hemma med barnen", "Varför skulle en förälder inte vilja vara med sitt barn?" osv.. listan är lång egentligen men ju mer jag skriver ju mer irreterad blir jag. Det handlar inte om att jag inte vill vara med min son. Självklart vill jag det. Men det sliter ut mig totalt då jag inte mår bra psykiskt så kan jag inte ta in allt som händer på dagarna på ett sätt som andra kan. Alla skrik och allt gnäll blir inte bara ett ljud utan en miljon tankar. Tankar om vad jag kan göra för fel, vad har hänt, tycker han inte om mig, är jag en dålig mamma? jag är världens sämsta mamma! Alla skratt och allt bus blir också tankar. Varför kan jag inte få honom må så här jämt?, När kommer han tröttna?, När kommer jag tröttna?, Är det här verkligen säkert?, Tänk om han skadar sig? Jag kan inte leva i nuet även när nuet är bra. Utöver det ska massa annat göras, det ska fixas i hemmet, det ska lagas måltider och vi ska iväg på läkarbesök och psykologbesök. Jag är stressad och har ångest dygnet runt. Jag älskar min son och skulle vilja vara med honom varje andetag men det funkar inte.
 
Sedan behöver barn vara med andra barn för att utvecklas. Han behöver det för leken, språket och det sociala samspelet. Hemma gör vi saker ja visst men det ligger inte på samma nivå. Han utvecklas, ja. Men lär sig inte sammarbete på samma sätt. Sen kan det vara roligare att lära sig med vänner. För förhoppningsvis får han ju vänner med. Då vinner både jag och min son på att han får gå på förskolan. Det tycker ju jag men får massa skit för det.
 
Fästmannen min står på min sida och hade jag inte låtit honom gå på förskolan för hans skull skulle karln tvingat mig låta min son gå för min skull istället. Hur mycket jag än älskar min son, hur mycket jag än vill spendera tid med min son så behövs det.
 
Är jag en dålig mamma?

Grapefrukt för att jag vill

Psykisk ohälsa är lite lustigt ibland. Eller egentligen inte ohälsan utan bemötandet av den. 
 
Jag har sedan tidig ålder fått höra saker som "Ryck upp dig", "Va inte så känslig", "Livet är hårt", "Nu är du bara töntig", "Vad har du att var ledsen över?", "Du är inte sjuk på riktigt", "Inget att bli ledsen för", "Du vill bara ha uppmärksamhet", "Det är bara egoistiskt att försöka ta sitt liv", "Du överdriver", "Sluta larva dig", "Psykisk smärta finns inte" och jadadada ja allt möljligt har jag fått höra när jag från barnsben haft en stor klump i magen så fort jag ska träffa folk, speciellt när jag skulle till skolan som barn. Det var bland det värsta jag visste. Jag ville ibte bli kallad för massa saker som fick mig att gråta eller bli arg. Och då retad ännu mer. Var det inte för utseende var det för mina känslor. Alltid fått höra att det jag gör, hur jag ser ut eller vad jag känner är fel. 
 
När jag i vuxen ålder behövde medicin och hjälp från psykiatrin blev det en skam för att det inte var rätt. Jag skulle vara stark och Jag ska göra allt rätt och må bra och försöka se bra ut och allt vad det var. Det var fel att må dåligt helt enkelt. Nu mår jag fortfarande skit och det tar på samma sätt "töntigt", "överdrivet", "för att få uppmärksamhet", "tjatigt" osv medan samma personer som säger så till mig stöttar andra och nästan hyllar dom för att må dåligt och säga det till alla hela tiden. Dom får snälla ömma kommentarer på sina statusar på sociala medier. Jag skriver inte ut det så. Jag skriver egentligen ibte ut det mer än här och på en annan sida där jag ibland skrivet små blogginlägg som tex det här. Där jag bara klagar inprincip. Men det är ju för att ingen orkar lyssna på mig. Men kan lyssna på alla andra. Jag suckar åt det och himlar med ögonen. Sen blir jag arg och ledsen varför ska min psykiska ohälsa bli skambelagd när andras inte blir det? 
 
Nej denna irritation hjälper mig inte att bli frisk varken från mina psykiska sjukdomar eller från den eländiga förkylningen jag har.
 
För att få bort förkylningen  C-vitamin boostar jag 

RSS 2.0