Mörkret slår hårt, aj

Tack men tyvärr... Ja det är vad jag får höra varje dag, flera gånger från arbetsgivare i hela stan. Jag söker så mycket jobb att jag knappt kommer ihåg vilka jag sökt. Jag får en massa nej ibland inte ens några svar. Men så äntligen fick jag komma in på en intervju men så fick jag idag. och gissa vad svaret var.. Det gör så ont och jag funderar så mycket på vad som är fel på mig. Jag vet massor av fel. Extremt mycket fel på mig. Men jag gör mitt allra bästa för att dölja alla fel. Så då finns ännu fler fel som inte jag ser? Jag vet att jag inte är bäst, jag är inte ens bra, inte OK, heller inte ens sämst utan totalt värdelös! Ser alla andra det med? Fast jag lägger all energi på att inte visa det. Tankarna snurrar i huvudet och jag kommer på varje litet fel det är på mig. Mitt lilla svarta hål i magen tar in all negativitet och växer. Mitt svarta håll växer och växer av de små orden som letat sig in. Det river och gnager i mig och jag fastnar i det. Det gör så ont. Något måste jag göra med mina dagar ändå. Fram till denna veckan har jag varit lite lat. Eller haft mycket att göra helt enkelt. Bröllopet tog tid att planera och sen låg jag med migrän flera dagar efter. Men nu som frisk och gift kvinna kan jag fokusera igen. Jag kan fokusera på träningen. Där jag tänkt nå mitt mål till nyår. Visst en 15 kg viktnedgång är bra men det har stått nästan helt stilla sedan i våras och mina muskler har blivit svaga efter snart två månaders uppehåll. Men träningen som ska bränna det sista fettet och bygga mina muskler tar bara en timme per dag. Sen är det kanske en timmes promenad och intervallträning på det i och för sig så ca två timmars träning blir det. Trots dom två timmarna med träning blir jag rastlös hemma. Då brukar jag städa. Men städar man varje dag finns det inte jättemycket att städa. Det kryper i mig då jag vill göra saker men jag blir så trött över att inte komma på vad och ännu tröttare av alla dessa nej på mitt jobbsökande. Så, jag lägger mig oftast i soffan efter träning och ser på serier eller roliga klipp. Det ger mig inget men hjärnan tror att jag är sysselsatt vilket lugnar min rastlöshet lite. Idag bestämde jag mig då för att lägga ännu mer fokus på träningen. Jag hade inte tänkt att träna mer. Då jag inte vill skada min kropp med att köra på med för långa och hårda pass förrän jag kommit igång ordentligt. Men jag kan studera olika träningsmetoder, lägga upp olika program och se vilket som passar mig bäst. Läsa på om kosten så jag får de resultat jag vill ha. Nu har jag inga problem med min kost då jag anser att jag äter ganska bra. Hemlagad vegansk mat fylld med vitaminer och proteiner för att hålla mig frisk och stark. Men jag kan hitta nya spännande rätter eller ingredienser jag aldrig testat. Så den tid på dagen min son är på förskolan spenderar jag på att bli svettig och öm i kroppen samt tid framför datorn. Eller ska spendera. Jag hoppas att jag klarar av att hålla detta. För då kanske jag inte blir ett svart hål när jag inga jobb får.

RSS 2.0