Fräscht fika

Det känns som att jag tränade stenhård och med helt fel teknik igår. Hela kroppen är mör och gör ont att röra mig. Trött som bara den. Inte bara det sätt jag försökt beskriva innan utan även sovtrött med. Det var jag som gick iväg för att vara representant för våran familj under namngivningen igår vilket jag på ett sätt ångrar men tydligen hade den lilla sjuklingen inte varit så snäll är han vakna heller så var nog lika bra. Varför ångrar jag det lite då? Det var väldigt mycket folk där mer än jag trodde och i princip alla utom familjen som bjudit oss och en vän till var helt nya människor för mig. Att hälsa på ett 40 tal personer jag aldrig träffat och vara social och trevlig var både psykiskt och fysiskt ansträngande. Som tur var hade jag någon jag kände och kunde prata med men när hon sen åkte hem lite tidigare än mig och de flesta andra fick jag panik och istället gömde mig bakom den lilla bebisen som vi var där för. Lånade henne lite och satt och gosa och sjöng. När min man sen hämtade mig kändes det som att jag sprungit något hinderlopp eller ett triathlon. Vi tog bilen till pizzerian, då det hade blivit så sent och maten inte skulle serveras förrän läggdags om vi åkt hem och lagat. Snabb sväng till affären för att handla till frukosten. Lilleman har blivit helt frälst i mannagrynsgröt så vi behövde mer havredryck för att kunna koka det till honom i morse. I affären började sonen sjunga lite och jag frågade om han sjöng för mig eller bebisen i magen. Då började han klappa magen och fortsätta sjunga så tolkar det som att han sjöng för sin lillasyster. En rörd mamma hade de båda två då.

Tenta och vab

Borde finnas ett ord som beskriver den trötthet man har när kroppens och sinnets energi är slut men man inte är sov trött. Är så förbaskat trött nu, på just det sättet. Orkar inte göra något, blir knappt glad av något och vill inte göra något. Eller jo jag vill göra massor men varenda nerv, muskel och led säger nej. Till och med organen säger nej. Och då ger jag upp för känner ingen kämpaglöd längre. Tentan i torsdags gick verkligen inte bra. Inget var bra med torsdagen. Bussarna var sena på grund av snön som fallit under natten, datorn funkade inte under tentan, programmet på lånedatorn strulade till det och ville inte hänga med, frågorna var vettiga men ändå inte man skulle citera och referera från böckerna och då min dator inte funka fick jag inte mina e-böcker alltså kunde jag inte göra detta. Efter tentan skynda jag iväg för att fixa en present till ett barn vars namngivningsecermoni vi är bjudna på idag. Men vet inte om vi kommer att kunna gå dit. För sonen fick även en läkartid i torsdags då han inte bara är förkyld utan dunderförkyld och säger att han har ont i näsa, kind och öra. Det visade sig vara en öroninflammation och han får nu medicineras med antibiotika. Och ta med en sjuk tvååring till ett kalas för en sex månaders bebis känns inte helt okej. Mannen stanna då hemma för vab igår då jag inte klarar av tunga lyft eller lyft alls från golvet. Magen är i vägen för att böja mig så pass mycket och ungen min väger över 15 kilon vilket min kropp inte klarar av att böra just nu. Dock så var det ändå jag som tog hand om den sjuka lilla prinsen. För karln visade sig vara väldigt sjuk han med. Feber, nästäppa och utmattad kropp. Och jo mansförkylning är på riktigt inte bara en myt. Förhoppningsvis kan en av oss åka iväg för att närvara under namngivningen idag. Om vi bara kommer överens om vem. Det var mannens vänner från början och kommer ju var fler av hans vänner där men han har inte visat ett intresse utan det har varit jag som kollat presenter, kort, hur an tar sig till lokalen, vad vi ska ha på oss osv. Just nu är jag lika mycket vän med föräldrarna som min karl då jag och mamman kommit varandra nära i och med våra små barn. Mammor har något speciellt band till varandra tror jag. Jag skulle tro att det blir så att sonen får välja vem som stannar hemma. Vi får se vem han klamrar sig fast hos efter lunch när hans trötthet börjar slå till. För då brukar han som sjuk inte släppa taget om en av oss.
Mammas lilla söta sjukling <3

Innan jag blir galen

Att försöka ta sig upp ur sängen och gå till skolan med migrän är näst intill omöjligt. Förra veckan bestämde jag mig att det var omöjligt faktiskt. Det gick verkligen inte, mådde extremt illa på grund av migränen som då lades på, på mitt gravidillamående. Så hamnade i sängen sovande två hela dagar. Det underlättade ju inte att jag som gravid inte får ta min medicin mot migrän så skulle då klara mig på endast tabletter med paracetamol. Tredje dagen tog jag mig ändå upp ur sängen och iväg. Inte till skolan utan till barnmorskan. Är ju ändå viktigt att se till så att bebis mår bra. Det var ett extra insatt besök för att reda ut om kontakter runt i mitt liv börjar ordna sig. Och med kontakter då menas andra vård kontakter och stödinsatser. Inte familj och vänner. Det gick ju bra tror jag. Hon skulle hjälpa mig få tillbaka en psykologkontakt, kanske en kvinna den här gången då jag fast jag älskar mina pojkar här hemma inte är så bekväm kring män. Migränen höll i sig fram till söndag morgon så eter besöket mådde jag heller inte bra. Vilket resulterade till att jag missade ett examinerande litteratur seminarium. Vilket jag hoppas på att få göra om snart. Eller hoppas och hoppas, vore definitivt skönt om det var gjort men börjar tvivla på om jag gjort rätt val nu med studierna. Jag älskar ju yrket som jag utbildar mig inom men vill jag verkligen det? Har hela livet hört hur duktig jag är på att ta hand om andra, speciellt barn. Därför har jag sett det som en självklarhet att arbeta med barn som vuxen. Men nu vet jag inte alls. När jag försöker blicka in i framtiden ser jag inte mig själv på ett fritidshem. Kanske mer på något kontor eller i en reception. Men inom vad och hur byter jag mitt i nu? Inte precis som att jag kommer kunna jobba särskild länge innan bebisen kommer och då kanske det bara är att stå ut med skolan fram till dess? Men mår så psykiskt dåligt av att göra något jag inte riktigt vet om jag vill till hundra procent. Känns som att jag slösar energi på helt fel saker. Vill istället lägga energin på att bli tillräckligt pigg och glad så jag kan ta hand om mina barn. Sonen som jag anser har för lång tid på förskolan och lilltjejen i magen som skulle må bättre av att jag varva ner och tog det lugnt. Inte bara fysiskt då utan psykiskt. Hjärnan går på högvarv konstant och jag är stressad över allt i livet just nu.

Bowling

Nu får jag bara vänta på resultaten. Gjorde en ultraljudsundersökning på gallblåsa och lever idag. Detta på grund av att jag kom in till akuten med en gallstensattack för några veckor sedan. Tyckte det var skönt att få det gjort men nervositeten inför resultaten ger mig magsmärtor redan nu. I fredags blev min prins två år så vi hade kalas i lördags vilket betydde. presenter och fika två dagar i rad. Även att mamman här baka och städa en del. det tog på krafterna kan jag säga. Även att ha massa folk över som fira lillfisen tröttade ut mig, gillar inte alls att vara bland folk.Men vad liten blev bortskämd, det var väldigt många paket och han älskade all stå i centrum.
Trots att jag var helt slut i både kropp och sinne satte vi oss i bilen och åkte iväg på bowling efter kalaset. Lilleman blev passad av sin mormor.

Sjuk eller bara gravidkrämpor?

Efter att ha legat och kräks en hel del igår kväll och i natt blev det en heldag inne för mig. Vet inte om det är någon kräksjuka på gång eller om mitt gravidillamående blivit värre igen. Så tog det säkra före det osäkra när jag stanna hemma. Undantag från när hunden behöves rastas.Städ till den mån jag orkade så egentligen bara lite plock då kroppen var helt tömd på energi. Trots detta ställde jag mig för att laga mat till mina herrar när det väl var dags. Idag fick det än en gång bli något enkelt. Spenatsoppa med rostade kikärtor. Snabbt, mättande och näringsrikt.
Under tiden som jag lagade mat skar jag upp lite färsk mango till familjen för att små äta och ha lite lugn tid tillsammans. Brukar bli så stojigt om vi inte sysselsätter liten i köket kring matlagning. efter middag blir det också mycket liv så då brukar vi lägga energin på att städa och diska tillsammans. Innan det blir välling och läggdags för sonen. Han älskar den stunden han får hjälpa till att torka bordet och plocka undan. Resten av veckan kommer inte bli lika lugn så var väl lite tur i oturen att jag var sjuk i natt. Imorgon ska det handlas, på torsdag blir det en examination och sedan tårtbak, fredag fyller lillprinsen år så blir till stan med honom för att möta hans mormor som ska passa honom medan jag har skola. Hon kommer med tåget sent på torsdag kväll. Sen har jag fått en tid till sjukgymnasten för att få koll på min foglossning. Innan vi kan ta oss hem för att fira min prins. Ja och sen på lördag är det kalas för honom. Söndag blir väl mest städ och tvätt så ingen vila alls denna vecka. Men det bästa med att hålla igång är att jag inte känner av tröttheten och illamåendet lika mycket då.

Behöver han mer?

Igår jobbade mannen förmiddag så det var jag och prinsen hemma. Klart att lillfisen då även inte bara vakna vid fem, han vägra äta och sprang bara runt och skrek med tårarna rinnande över kinderna. Jag fick inte trösta honom på flera timmar. Vid 10 tiden funkade äntligen något som tröst. Film. Rätt film fick honom så lugn att han fick i sig en väldigt sen frukost. Sen var det full fart igen men med med skratt istället för gråt. Då tog han hand om sin docka och laga mat till mig. Han är väldigt huslig av sig. Favorit sysslan är att dammsuga. Hoppas han inte ärvt min städmani bara.
Den här underbara lilla prinsen blir två på fredag och vi får frågor om vad han önskar sig. Vadå önskar sig? Han kan inte riktigt prata därför inte säga vad han vill ha. Men många gissar utifrån bilder som denna att han vill ha ett leksakskök. Behöver han verkligen det? Han älskar sin kartongspis, varför göra det mer avancerat? Ser han fyndiga, snabba, lågbudget lösningar kanske han kan använda sin fantasi senare. Att han kan se att lite "skräp" kan vara något dyrbart. Eller behöver han bli bortskämd med alla fancy köpegrejer och märkes saker? Nja vi har mest sagt vad han verkligen behöver, som nya strumpor, byxor, någon sagobok för språkstimulering osv

RSS 2.0